Ett Drömsamhälle....

De flesta av mina drömmar är bara en salig röra av intryck från det förflutna eller vad som verkar vara hoptotat i sömnen. De är vanligtvis helt motsägelsefulla eftersom jag kan vara i en del av världen i minut och någon annanstans, i nästa. Eller så skiftar deltagarna etc. De saknar mening när man vaknar och tittar på vad man kommer ihåg om drömmen.

Men vid sällsynta tillfällen har jag en dröm som verkar ha ett budskap till mig själv. Jag hade en för många år sedan som i grund och botten sa "Ta dig i kragen och ta ansvar för dig själv och ditt liv!" (Inte säker på att jag någonsin gjorde det – i alla fall inte till den nivå drömmen manade mig).

Härom morgonen, strax innan jag steg upp, hade jag en dröm som jag först inte tänkte mycket om, men som jag nu tror var ett slags budskap till mig själv. Så jag tänkte jag borde skriva ner den och säga något om den.

Den större bilden är lite oklart, men det är mindre viktigt.

Jag drömde att jag just hade flyttat till en lägenhet i ett stort och högt höghus i ett område med liknande hus. Jag hade just gjort ett nattskift av något slag, och schemat hade ändrats för dem som gjorde detta. Jag behövde hitta en kvinna som snart skulle göra sitt skift, så att hon skulle få veta att schemat ändrats. Men jag visste inte i vilken lägenhet hon bodde.

Så här var jag, hade just kommit hem från mitt nattskifte och försökte hitta någon på en ny och okänd plats. Inget speciellt med drömmen än så länge.

Men när jag letade efter den här kvinnan gick jag igenom minst två av husen och frågade folk om de kände henne eller visste var hon var. Varje höghus hade på entréplanet och de lägre nivåer många små caféer, restauranger eller klubbar där folk kunde äta eller dricka och mest av allt – umgås med varann. Det var tidigt på morgonen, men fullt av folk som satt och åt och pratade eller skojade. Det var gott om glädje och skratt. En del satt i varandras knän eller höll om varann – som riktigt goda vänner. En del gick från ett ställe till ett annat för att säga hej eller skämta med varann. De tycktes inte vara alkoholpåverkade alls.

De tycktes göra sig redo för något arbete eller vad de skulle göra den dagen. Men tonvikten var inte på arbetet eller pengarna (som jag aldrig såg dem använda), men på varandra och den gemenskap som de kände och hur de accepterade och gladdes åt varann. Möbler, kök, kläder och det allmänna tillståndet i husen var rena och fungerande. Ofta lite slitna och använda, som begagnade möbler och kläder. Saker och tings utseende var uppenbarligen inte den högsta prioriteten.

Det fanns några riktigt excentriska människor och några tvivelaktiga figurer, men på det stora hela verkade ingen oroa sig för vad andra gjorde eller såg ut eller hur andra uppträdde så länge de var trevliga mot varandra. Så småningom hittade jag kvinnan jag letade efter och strax efter att jag blev introducerad och skakat hand, så ryckte klockradion mig ur drömmen.

Så varför skriver jag det här?

Det var bara en dröm, eller hur?

Tja, på ytan såg det ganska mycket ut som vår nuvarande värld. Men det var inte de fysiska miljön som fick min uppmärksamhet här. Det var hur människorna levde och hur de prioriterade varandra över vad de än gjorde. I det här samhället var medmänniskorna det viktigaste och mest omhuldade.

Folk åt inte hemma eftersom de hellre gjorde det med sina vänner och grannar, och även då var det inte ätandet som var huvudsaken, utan att umgås, att skämta och ha kul med varandra. Det fanns inget mode vad jag kunde se. Kläder var en blandning av gammalt och nytt och såg bekväma och funktionella ut, samma med inredningen.

Det verkade som om de människor som tillhandahöll mat och platser att träffas på, gjorde detta främst för att de tyckte om att göra det och gillade att ha folk omkring sig som de kunde hjälpa och ta hand om. Jag fick intrycket att de flesta gjorde vad de gjorde för att det var någonting som behövde göras eller de tyckte om att göra det, men det gjordes helt klart i en anda av kamratskap och plikt, snarare än som dagens samhälle – där vi arbetar på grund av ekonomiskt tryck eller för att kunna överleva, där många inte trivs eller är intresserade av sitt arbete.

Det verkade som om alla funktioner i samhället togs hand om genom att alla gjorde sin del. Det gjordes i en anda av överenskommelse, bidragande, samarbete och kärlek, snarare än "Du måste!" eller "Det är vad lagen säger!". Sysslor som ingen ville göra som sitt ”jobb” sköttes genom att man delade på att göra dem – kanske några timmar i veckan. Det verkade som om folk arbetade mycket mindre än vad vi gör idag.

Jag nämner detta här, för att folk som inte förstår hur man kan ha ett samhälle utan en Stat som tvingar alla att göra som den beslutat, brukar komma med invändningen ”Det här samhället är kanske inte perfekt, men det fungerar i alla fall hyfsat. Hur skulle man annars ha det?”

Om man inte kan tänka sig alternativ till vad vi har idag, så har man inte mycket fantasi. Att vi har så mycket negativt och så mycket förfall av saker vi tog för givna för ett antal år sedan, har att göra till största delen med olika individer och grupper som beror för sin fortsatta existens på att vi ständigt är oroliga, upprörda eller rädda – så att de kan rädda oss från dessa inbillade monster genom mer lagar, mer förbud och mer restriktioner. Om du vill veta mer om vilka dessa är, läs bloggsidorna i tabbarna ovan om ”Hur Sverige Erövrades” och ”Konspirationen”.

Om tillräckligt många vaknar upp och börjar ändra på saker, så att vi kan se till att dessa individer inte längre har något inflytande på vårt samhälle, då skulle vi med en gång få en mycket mer positiv stämning i samhället och uppmärksamheten skulle skifta från jämmer och elände till en positiv konstruktiv anda.
Med våra effektiva arbetsmetoder och hjälpmedel som vi har idag, så skulle vi alla kunna leva väl och ändå ha mycket mer fritid.

Tänk på hur många jobb som inte behöver göras som görs idag i stat och kommun, samt hur mycket arbete som görs i företag eller av privatpersoner för att uppfylla olika krav på redovisning, eller för att idiotiska regler eller lagar kräver det, etc. Om allt detta försvann och vi bara gjorde saker som behövde göras, så skulle vi troligen kunna jobba hälften så mycket och ändå ha det bättre ställt än nu – över lag.

Det finns olika exempel världen över på hur grupper har skapat sina egna fungerande samhällen. En brist på lösningar har aldrig varit ett problem i en värld full av uppfinnare och tänkare. Problemet har alltid varit att de som har kämpat till sig makten, inte vill förlora den och de drar sig inte för mycket när det gäller att behålla sitt grepp om den. Om detta är deras inställning, förtjänar de någon som helst makt eller respekt, över huvud taget?

Oavsett om vi gillar det eller inte så kommer vår värld att se mycket annorlunda ut snart. Maskiner, datorer, robotar, självkörande fordon, etc kommer att ta över mer och mer sysslor som gjordes av människor. Detta är väl inte så fel om alla får ta del av frukterna av denna utveckling, och artificiell intelligens hålls i tjack, så den inte tar över vår värld. Men om man ser hur saker och ting har utvecklats hitintills så har de rika och deras bolag behållt alla vinster och folk i allmänhet har blivit fattigare och mindre fria.

Det kommer att vara upp till oss som börjat vakna en smula, att skapa ett bättre samhälle. Detta kan verka svårt som saker ser ut idag. Men saker håller på att ändras och har redan gjort så i ett antal år.
Till och med inom det nuvarande samhället så sker saker som inte skulle ha skett tidigare. Som att Storbritannien vill lämna EU, en affärsman blir president i USA, att ett Mellanöstern land som attackerats har hållit stången med hjälp av Ryssland, en del länder har eller håller på att betala av hela stats-skulden, maktbalansen börjar skifta från väst till öst, etc.

Glöm heller inte att alla i toppskiktet av den bolagiserade världen inte vill ha en Ny Världsordning eller alla länder under en regering. Det finns både goda och onda i alla samhällsskikt, och de goda stoppar ofta de värsta sakerna.

Vissa tror att folk från andra planeter etc. kommer att landa en vacker dag och göra vår planet till ett utopia. Jag tror inte på detta som en lösning, eller att det kommer att ske. Om vi vill kasta av oss våra bojor, och ha en mänskligare värld, så är det något vi måste göra själva. Om det görs åt oss, så är det troligt att vi hamnar i en liknande fälla om några år. Vi sitter där vi sitter för att vi överlåtit beslutsfattning och styrande till en liten oförtjänt självisk elit. Om vi låter andra – vilka de än vara må, ta hand om saker åt oss så kommer vi aldrig att lära oss ta hand om oss själva och att växa som individer till en nivå där vi inte behöver styras eller regeras, där all samverkan sker i kärlek och omtanke, enligt överenskomna principer, inte genom tvång, förbud, eller ”måsten”.

Jag hoppas du är med oss och att du kommer att spendera en del av din tid att lära mer och utveckla dig både andligen och i din förståelse av vår värld och naturen.

Kent