Är ”Regeringsmakt” vår nya religion?

Sedan urminnes tider har folk trott på en högre makt, som antingen en skapare av Universum och oss samt andra livsformer, eller bara som något som besitter övernaturliga krafter emot vilka vi människor inte har något att sätta emot.

Nu vill jag inte här starta en debatt om Gud eller Gudar finns, eller om religioner är bluff eller sanna. Jag har observerat en massa fenomen som inte kan förklaras med allmänt vedertagna vetenskapliga principer. Jag har min egen tro vad det gäller dessa, men kan inte bevisa något som skulle övertyga andra att min tro var sann. Jag använder bara religion som ett exempel här.

Vi har alla rätt att tro vad vi vill – och om någon vill tro att ”Regeringsmakt” är verklig och sann, inte mig emot. Men inse att det bara är en tro, vilket jag skall försöka illustrera här.

Idag har de flesta människor slutat tro på den Gud som de stora västerländska religionerna porträtterar. Istället tar man en mer vetenskaplig syn på livet, även om många bekänt att de tror att det finns något mer än bara den fysiska värld vi ser omkring oss.

Bara för att där står en imponerande katedral eller kyrka någonstans, och den har bilder och statyer på Gud, Jesus och andra viktiga personer i dess skrifter, så betyder det inte att vi tror att allt som Bibeln, en präst eller de troende hävdar är nödvändigtvis sant. Vi kan läsa gamla berättelser i gamla biblar eller pergament rullar, men vi vet att alla dessa skrevs av en mänsklig hand med en mänsklig tolkning och troligen med mänskliga intressen i åtanke.

När det gäller religion så kan de flesta se att det som predikas eller står i de heliga skrifterna inte nödvändigtvis är sant.

Men om vi går tillbaka några hundra år så trodde nästan alla på det som predikades. De trodde att en allsmäktig gud vakade över oss och såg allt vi gjorde och noterade allt – både gott och ont vi gjorde för att användas på den yttersta dagen eller när vi dör. De trodde att de antingen kom till Himmelen eller Helvetet när de dog. För dem var Gud en stor faktor i deras liv. Gud var allsmäktig och bortom vår kontroll eller möjlighet att påverka, förutom att leva enligt Guds regler, vilket kunde bringa förlåtelse och frälsning.

Många kanske idag ruskar på huvudet och säger ”Sådana dumma djävlar, hur kunde de låta sig luras på det sättet?”.

Dagens ”Dumma Djävlar”

Dagens ”Dumma Djävlar” är inte de få som fortfarande tror på den bild som målas i bibel, Koranen eller andra heliga skrifter. De är en liten minoritet, åtminstone i Sverige och Västeuropa.

Men det finns idag en stor majoritet som har en annan tro. De tror liksom de forntida religiösa, på något som inte finns. De tror på något som vissa bara hävdar existerar. De tror på något som är nedskrivet på papper men som inte kan påvisas rent fysiskt. De tror på något som ”alla andra” tror på (och därför ”måste” vara sant).

De tror att vissa människor har auktoritet att bestämma över andra – oavsett om detta är så eller inte. De tror att bara för att en människa har en titel, som till exempel Statsminister, Kung, President, Domare, Ombudsman, Polis, etc. så har de automatiskt befogenhet att bestämma vad andra måste göra – oavsett om det sker genom samtycke eller tvång.

De tror att bara för att vissa har lyckats lura eller leja andra att gå deras smutsiga ärenden och med vapenmakt och fängelser tvinga folk att göra som de blir anbefallna, så bevisar detta att deras ”makt” är legitim och verklig.

Blev Katolska Kyrkans makt och Gud verklig bara för att Inkvisitionen drog genom Europa och torterade och dödade en massa folk, som kanske bara misstänktes för att inte hålla med om vad Kyrkan predikade?

Blev Kristendomen mer sann för att en gäng knektar och soldater drog fram och tvingade folk att bli kristna i Korstågen?

Visst kan man säga att ”Might is Right” (Makt är/ger Rätt) och att den som har en arme (vare sig den består av soldater eller av byråkrater med polisstöd) kan tvinga till sig lydnad från en befolkning. Men bevisar det att sann auktoritet existerar, eller att vi har att göra med en översittare och tyrann?

Här är en videosnutt som illustrerar hur liten den styrande kärnan är i förhållande till folket:

Finns Gud bara för att det finns en byggnad som byggdes med mänskliga händer vilken vi kallar Kyrka? Har Regeringen makt som inte kan ifrågasättas, bara för att det finns byggnader som vi kallar Riksdagshuset, Polishuset eller det Kungliga Slottet?

Finns Gud till, bara för att präster i mantlar med kors runt halsen säger att så är det? Finns det en sådan sak som sann auktoritet att styra andra medmänniskor bara för att politiker och andra inom det offentliga hävdar att så är det?

Är en ”lag” som säger att du måste betala TV licens om du bara har en mobiltelefon du kan gå på nätet med, sann och rätt, bara för att några giriga parasiter som lever av vad andra producerar och som kallar sig politiker eller ämbetsmän, har skrivit ned och röstats in den utan ditt eller andras samtycke?

Har vilken som helst lag som hittats på av en grupp människor rätt att styra andra än dem som hittade på lagen? Om vi är fria män och kvinnor – skapade av Moder Natur och inte av ett mänskligt påhitt, som en regering, har vi då inte en obestridlig rätt att bestämma över våra liv och hur vi samverkar med varandra? Om vi lever i fred och respekterar andras rättigheter, hur kan någon eller något säga vad vi kan eller inte kan göra?

Om vi inte är slavar, hur kan då någon komma och säga att vi måste ge upp merparten av vad vi arbetat ihop för att föda en papperskonstruktion som skapats av folk som inte har mer rätt att bestämma över andra än du och jag?

Snälla, snälla.... Tänk över dessa begrepp. Regeringsmakt är som ”The Wizard of OZ” (Trollkarlen från Oz) bara en massa speglar, rökridåer och attiraljer som get intrycket av något allsmäktigt, men är egentligen bara är en ynklig människa som drar i spakar och försöker vara något han inte är.

Folk regeras som en bonde tar hand om sina djur, med den skillnaden att de stängsel som håller inne oss har vi själva satt upp i våra huvuden.

Vi byggde vårt eget fängelse, gick in, låste dörren och kastade ut nyckeln – och nu hoppas vi att våra fångvaktare skall ta väl hand om oss. Hur kan man respektera någon som är så dum?

Låt mig ge ett gammalt citat från artonhundratalets Frankrike:

”Att REGERAS är att vara under ständig uppsikt, inspekterad, spionerad på, styrd, lag stadgad, numrerad, indoktrinerad, anmanad, kontrollerad, uppskattad, värderad, censurerad och beordrad av figurer som vare sig har rätten, visdomen eller den moraliska dygden som krävs för att göra så.

Att REGERAS är att i vad man än gör, bli registrerad, inskriven, beskattad, stämplad, uppmätt, licenserad, auktoriserad, varnad, förbjuden, reformerad, korrigerad och straffad.

Detta görs under sken av ”det allmänna goda” och i namn av ”allas intresse” där vi placeras som bidragsgivare och vi tränas, exploateras, monopoliseras, utpressas, manglas och rånas – och sedan, vid första minsta ord av protest eller motstånd, vid första lilla klagomål, att bli nedtryckt, bötfälld, föraktad, förföljd, trakasserad, misshandlad, avväpnad, strypt, fängslad, fälld, fördömd, skjuten, deporterad, offrad, såld och bedragen och som krona på verket, hånad, förlöjligad och fördömd.

Detta är regering. Detta är rättvisa. Detta är moral. J-P Proudhon”

Idag ser många på Regeringen eller EU som en allsmäktig sak vilket vi inte kan sätta oss upp emot, och det enda sättet att handskas med dem är att göra som gamla tiders troende – försöka följa allt som politikerna (prästerna) anbefaller och att be om förlåtelse om vi skulle synda mot någon av de millioner regler som gör det en synd att ens andas (koldioxid utsläpp) och betala, betala, betala – för vår synd.

Tills vi inser som folk att det är vi som egentligen besitter all makt, och varifrån all makt kommer, och slutar att ge denna makt till oförtjänta parasiter som knappt gör annat än att förråda oss och bestjäla oss, så sitter vi där vi sitter.

”Ingen regerar om ingen lyder” har någon sagt. Vi har idag ett val. Idag är en utmärkt tidpunkt i historien att stå upp mot förtryck. De styrande låtsas åtminstone att vara civiliserade, så vi har inte stympningar, offentlig prygel eller hängning för dem som inte håller med.

Det värsta som kan hända en idag är att bli inlåst på en anstalt med eget rum säng och en massa tid att begrunda sin existens eller förkovra sig. Våra förfäder som satte sina liv på spel för sin frihet, skulle säkert se med förakt på alla som idag är medvetna att saker och ting är helt fel, men som inte har kurage nog att göra det minsta lilla motstånd eller undanhålla sitt stöd.

Var tror du det hela kommer att sluta? Om de nuvarande trenderna med beskattning, tvångsbehandling (och kanske tvångs-vaccinering), övervakning och frihetsrestriktioner, etc. fortsätter – vad för liv tror du våra barn och barnbarn kommer att leva?

Vi har ett val nu. En dag kanske vi står framför en robot med maskingevär i armarna och har valet att lyda eller dö.

Allt för att vi hade en tro att ”Regeringsmakt” var något verkligt och sant....

Lyssna på denna video för ytterligare info och argument angående hur tron på "auktoritet" är en religion.

Mitt Domstolsförhör

Igår var jag i Domstolen här i England över en obetydlig fartöverskridelse. Det hände i Januari och sedan dess har jag korresponderat med polisen och mot slutet med Domstolen om detta. Jag ville testa Dean Cliffords metod som stort sett går ut på att be dem bevisa att man vid tidpunkten av det påstådda brottet agerade i egenskap av ens juridiska person (se denna artikel om du inte vet vad jag talar om: http://newsvoice.se/2013/06/03/skilln ... mellan-dig-och-dig-sjalv/  eller Vad är Sverige i Januari på denna blogg) vilken måste lyda under Regeringens alla lagar och regler. Intressant är, att inte någon, inte ens domaren har bestridit eller försökt motbvisa de ståndpunkter jag tagit. De vill eller kan inte gå dit. Se "Brev till Polisen" och "En annorlunda identitetshandling" (Juni i denna blogg) för prov på saker jag sände dem. Nu gjorde jag väl inte så där fantastiskt bra ifrån mig och skulle kunna göra en lång lista på saker som jag gjorde fel, enligt mina egna synpunkter. Jag gör detta först och främst för att lära mer och för att känna mig mer hemma i domstolar, inte för att jag nödvändigtvis måste vinna alla fall. Jag gjorde bättre ifrån mig den här gången än i de senaste förhören jag visat mig i, men det beror mer på att jag hade en hyfsat ärosam domare den här gången. Jag ser detta som en resa, och allteftersom man blir mer erfaren så kommer man att göra bättre ifrån sig. Jag känner ingen aggression gentemot domaren. Han gjorde det jobb han är ditsatt för. Det fanns allmänhet i Domstolen så han kunde inte låta mig tala om grundprinciper ifall andra skulle vinnas över till min sida. Hans jobb är att skydda samhällssystemet och se till att inga oförtjänta slipper igenom. Hur skulle det gå om verkligt kriminella bara behövde gå in och säga "bevisa att jag agerade i kapacitet av den juridiska personen HERR A. SVENSSON vid den tidpunkten som det påstådda brottet ägde rum, eller dra åt helvete!" och därmed få fallet avskrivet, så skulle gatorna inte vara särskilt säkra. Det lilla straff han gav min person - för mina misstag, var inte särskilt stort. Jag fick intrycket av att han förstod och respekterade min ståndpunkt, men måste fylla sin roll som han spelar. Här är en inspelning jag gjorde av själva förhöret: https://dl-web.dropbox.com/get/ShampsC ... 8CtVqE1nCNunNKQB9EsCAHvfw Hoppas det roar någon.   Betyder detta att denna metod inte fungerar? Nej, det finns massor av faktorer som inverkar - inklusive domarens humör.  Min attityd är att om jag inte fick det resultat jag ville, så har jag mer att lära.