Några filosofiska tankar...

I motsats till vad man gärna vill tro, så finns det inga som helst garantier här i livet. Allt är ett spel och ett vågstycke.

Vi samverkar i samhällen och komerciella arrangemang för att förhoppningsvis lindra eller sprida skadan när den inträffar, samt för att gemensamt skapa bättre överlevnadsförhållanden. Vi är själva långt från perfekta och människor av olika slag är vad som ger oss mest problem i livet.

Naturen är en annan faktor vi inte har kontroll över. En kosmisk katastrof skulle kunna utplåna allt liv på Jorden eller Jorden själv.

Är detta bra eller dåligt?

Tänk dig att du levde i en värld där du var Gud. Du behövde bara önska något och det materialiserade sig - fred, harmoni, älskare, njutning, ja allt vad du kunde tänka dig blev verklighet. Detta skulle säkert vara trevligt ett tag, men sedan skulle det bli tråkigt och du skulle troligen längta efter lite oförutsägbarhet och kanske skulle du för att göra livet lite intressantare önska att ditt allvetande och din totala maktfullkomlighet halverades och att andra faktorer nu stod bortom din kontroll så att de kunde överraska dig och utmana ditt intellekt och påhittighet. Nu har du avsatt dig själv som Gud - för spänning och utmaning.

Eller så hittar du en annan ”Gud” med sin egen värld och börjar inkräkta på dennes perfekta värld – eller han på din. Ni kan inte båda bestämma allt om ni inte är i perfekt samförstånd, så konflikter och intressanta situationer uppstår naturligtvis. Ungeför som att spela schack.

Kanske är det därför vi som andeväsenden är här på Jorden eller i det Fysiska Universumet.

Som odödliga andar eller själar har vi valt att vara i denna värld för att det ger oss ett spel och utmaning.

Kanske är till och med förtryck, sjukdom och lidande att föredra framför total förutsägbarhet och uttråkning.

Kanske är det samma sak med den styrande eliten här på Jorden. De kan få allt de önskar sig på en personlig nivå. Rikedom, lyx, uppassare, den bästa maten, hälsa, alla sorters sex, alla fritidsaktiviteter, kunskap, etc. - Allt serverat på silverfat och tråkigt i längden.

Så kanske för att få igång lite av ett intressant spel, så börjar de provocera folk, starta krig, sprida sjukdomar, ”lagstifta mot allt möjligt och stjäla folkets rikedom och bestraffa eller fängsla dem om de protesterar. Kanske är allt de vill, att ha lite värdigt motstånd.

De har redan allt deras hjärtan kunde önska i form av välfärd och resurser, men det är tydligen inte nog. Kanske vill de att vi skall försöka överlista dem, så att deras liv blir lite intressantare eller mer utmanande. Kanske vet de djupt i sina förlorade själar att vad de gör är fel och orätt, men som en alkoholist eller kleptoman, kan de inte stoppa sig själva, utan fortsätter på sin destruktiva bana i hopp om att någon annan skall sätta stopp för vad de gör om det går alltför långt.

Kanske är detta vad vi och liknande grupper gör.

Kanske kommer vi att lyckas – eller misslyckas. Det vore trevligt om vi lyckades, men är inte livets spel det huvudsakliga?

Är det inte viktigare att vara sann i sin övertygelse och att handla enligt denna, än att vara rädd att förlora några ”förmåner” vilka vi redan betalade för med vårt arbete.

Vikingarna trodde att en död där man djärvt kämpade mot en fiende var att föredra mot att tyna bort i en säng. Helst skulle man säga något lustigt som sina sista ord.

Nu säger jag inte att vi skall använda fysiskt våld i vår kamp. Jag anser att kärlek och välvilja åstadkommer långt mer. Jag säger inte ens att vi skall kämpa mot något eller någon. Se på Ghandi som fick bort den Engelska ockupationsmakten från Indien genom en landsomfattande fredlig kampanj av undanhållet samarbete eller lydnad.

Det kan ibland kännas som om vi är utelämnade till en kall och hänsynslös grupp av människor som har oss i ett järngrepp, (politiker, bankirer, jurister, poliser, tjänstemän, etc.) men sanningen är att de är en mycket liten grupp i förhållande till hela folket. Dessutom så är de totalt beroende av att plundra oss på cirka 75% av vad vi producerar. De är också totalt beroende av att vi blint accepterer deras ”ledarroll” och beslut.

De kan inte existera utan oss, men vi kan sannerligen klara oss utan dem. Om de försvann imorgon, så skulle det kanske bli en smula förvirring här och där, men vi skulle snart lösa dessa problem och livet skulle gå vidare. Se på Island och hur de gjorde sig av med de politiker och bankirer de inte ville ha, skrev om sin konstitution och fortsatte sina liv som om inget hänt.

Jag var nyligen i en domstol och hade en kronofogde på dörren. Jag försökte resonera med dessa människor. Försökte med logiska argument och frågor få dem att se att vad de så fanatiskt tror är sannt och verkligt, inte är annat än påhitt av människor som du och jag. Men de var så övertygade om att de har auktoritet och att en grupp människor som träffas i ett rum och hittar på ”lagar” gav dem denna auktoritet och att denna ”auktoritet” inte kan ifrågasättas. De blir lite vacklande när man frågar om de ser mig som en slav, och vill kalla detta ett ”filosofiskt eller religiöst argument”.

Det är inte olikt att försöka ha en balanserad diskussion med en fanatisk Kristen, Muslim eller annan trosuppfattning. De kan inte, vill inte och vågar inte se något annant än vad de så desperat klänger sig fast vid – som om deras liv berodde på det.

När man har att göra med folk av den typen, så kan det ibland kännas hopplöst. Men vi behöver inte bråka med dem alltför mycket. Ta ärendet högre upp eller någon annan stans. För varje fanatiker så finns det många fler som i sitt hjärta känner att vi är på väg åt fel håll eller att saker och ting inte är som de borde vara. Det skall inte mycket observationsförmåga till för att se detta i dagens samhälle.

Vi som levande människor är den högsta auktoriteten över våra egna liv. Så länge vi inte trampar på andras rätt till sina liv, så har vi inget att frukta eller skämmas för.

Ge inte upp!